Kim är 16 år och har sedan länge fått utstå fysisk och psykiskt våld i hemmet. Hen spenderar allt mindre tid hemma och sover ofta borta. Kim klarar sig bra i skolan men utomstående har börjat ana att något inte står rätt till. Efter uppmaningar från andra närstående så tar Kim kontakt med  socialtjänsten. I mötet med socialsekreteraren så berättar Kim att hen inte vill bo hemma längre. Kim får få frågor om sin hemsituation och bedömningen blir att det inte finns skäl att starta en barnavårdsutredning. Beslutet går inte att överklaga. Kim kan inte heller söka LVU själv (lagen om vård av unga). 

Kims erfarenhet visar tydligt hur artiklar i Barnkonventionen inte efterlevs.

Artikel 3 som handlar om att beslut som rör barn ska se till barnets bästa har inte efterlevts.

Artikel 19 som säger att barn ska skyddas från alla typer av psykisk och fysisk våld.

Artikel 20 som handlar om att barn som inte kan bo kvar hemma av olika skäl har rätt till skydd och stöd av staten.  

Artikel 26 som säger att barn har rätt till social trygghet och statligt stöd ifall föräldrar saknar dessa typer av resurser.